Det finns en grupp jag har att tacka. Mcfly. Tänk om jag inte hade börjat lyssna på Mcfly på högstadiet. Tänk om jag inte hade tyckt om deras musik över huvudtaget. Hade jag då haft Linneah Scheffler lika nära som jag har nu? Jag kommer ihåg hur vi började umgås och det var tack vare dom, vi fick en vänskap från allra första början.
"Lyssnar du också på Mcfly?!"
"Va, gör du också det?! Dom är ju grymt bra..!"
Efter dess har jag inte kunnat skiljt mig från dig. Visst har vi våra dagar som vilka vänner som helst som gör att vi driver varandra till vansinne och jag vill bara hugga av dig huvet ibland. Men det går ju inte. Vem ska jag då få mandarin klyftor av?
"Fan va äcklig du är, måste du sitta brevid mig?" betyder egentligen
"Fan va underbar du är, tack för att du finns vid min sida" För det är där du finns. Dag som natt. Hela tiden. När jag är ledsen, tröstar du. När jag behöver prata, lyssnar du. När jag behöver dig, ställer du upp. Vad, när det än är, ställer du upp.
Och jag älskar dig för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar