Away from here

Jag älskar att vara ensam, jag vet inte varför. Kanske inte ensam som att sitta på sitt rum tjugofyra timmar om dygnet, men jag gillar faktiskt att vara ifrån min familj. Jag vet att det låter lite sjukt för er som inte känner likadant men jag tror jag har en sån period just nu.

Det är sällan jag går direkt hem när jag är klar i skolan, jag fördriver alltid tiden. På helgerna är jag borta så mycket det går och när jag väl vill vara hemma för att jag helt enkelt inte orkar vara ute och ränna med kompisar, då är jag inne på mitt rum.

Det jag tror jag är mest trött på är min mammas kommentarer. Och det jag stör mig mest på är att hon tror att hon alla gånger har rätt. Vissa gånger kan hon flina mig rakt upp i ansiktet med saker som gäller mig. T.ex vad som gäller mig och mina kompisar. Om jag säger att jag och mina kompisar brukar göra si och så, då kan hon skratta mig rakt upp i ansiktet och säga: "Nej det gör ni inte alls, sådär säger ni inte alls, mm visst, sure.." Och sen himla med ögonen.

Ni har ingen aning om hur hon är. Ibland kan hon vara så irriterande att jag vill springa ut ur lägenheten och vara borta hela natten, men jag orkar inte ta konsekvenserna.

En gång märkte jag att jag påminde mig själv om min mamma och när jag väl kom på det blev jag riktigt frustrerad. Jag säger inte att min mamma är hemsk helt igenom men om jag påminner mig själv om henne betyder det att jag måste göra annat folk lika arga och galna på mig som hon gör på mig, och det är det minsta jag vill. Jag ska inte ta efter min mamma, jag ska göra min egna framtid.

Som nyss.. "Såna där händer vill jag ha på en kille, det är snyggt" sa jag till mamma...

-"Kom igen när du ha erövrat 100 killar, då vet du vad du vill ha för händer."

Hur stört svar är inte det där? Jag säger väl så för att jag lever i nuet och vill ha såna händer på en kille idag.Vad jag vill ha för händer på en kille när jag är 30 bast har förmodligen ändrats, men bara svaret man får är stört!

Jag ska gå ner till barnstorlekar, ha mvg i alla ämnen, bete mig som en ängel, och vara hemma varje kväll, inte träffa killar och se ut och vara den mamma ville egentligen att jag skulle bli, då blir hon nog nöjd och kanske slutar tar fram den sidan hos sig själv som gör mig till en bitch mot henne! Hennes kommentarer, flin och påståenden gör så att min sida som mamma hatar åker fram, när jag är en kaxig bitch. Tyvär.

Fyfan vad jag längtar tills jag har inkomst till att flytta hemifrån.